En vers om de andra.

God kväll, kamrater.

Förlåt om det känns hemskt för er, men nu måste jag faktiskt skriva. Hur mycket ni än gillar mina teckningar med snorungar, tågrejs, kapsylöppnare, rökare och nattmackor hinner verkligheten allt som oftast ikapp oss.

Vi är en liten krets som gillar att betrakta denna webbplats alster. Även jag, måste jag erkänna, gillar den här  bloggen förvånansvärt mycket, så mycket ibland att jag nästan tvivlar på att det är min egen.
Jag vet att den är bra. Ni vet att den är bra, annars skulle ni inte vara här. Det låter som att jag skryter, och det kanske jag gör, men det var att verkligen inte därför jag satte mig ner att skriva detta - detta "detta" som jag ville skriva - från första början.

För att komma till saken måste jag tillstå att denna lilla fristad behöver fler besökare. Inte bara för att vi tycker om den så mycket som vi gör - för det gör vi -, inte heller för att den egentligen behöver det. Den behöver fler besökare för att dessa nya besökare kan behöva den, fast de inte riktigt vet om det än. Jag plågas från tå till topp av tanken på att det finns människor som går runt ledsna och helt omedvetna om att de skulle känna sig så mycket gladare av att tillbringa lite tid här hos oss. För att skapa här gör mig lycklig, och jag vet att många av er som läser nu uppskattar Att Vara Färgglad mycket starkt och jag vill dela den här känslan med så många jag kan.


Så jag har gnuggat de grå håren i funderingar över hur jag ska nå ut till fler.

Fler, andra än mina vänner,
såna personer jag inte känner.
Då kom jag på
att de som jag ännu inte känner
men som skulle kunna bli mina vänner
är mina nuvarande vänners vänner.



Uppmaningen är att dela med er på Facebook och låta människor upptäcka. En liten länk i statusuppdateringen räcker. För då ser era vänner - alltså mina vänners vänner som jag ännu inte känner - den där lilla bilden och blir så fasligt nyfikna att de intekan stå ut och sedan kommer de in här och läser lite och blir på gott humör. Eller fundersamt humör.


Men varför, Karolina, varför kan det inte vara bra som det är, undrar ni kanske. Jag är nyfiken, mest. Det skulle vara kul att logga in och se att dagens besökarräknare stod på typ...70 pers. Jag hoppas och tror att Färgglad klarar av det.


Ett litet förväntansfullt rop på hjälp från


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0