En sak som känns.
Oralitet.
Gurret.
En tårtig en.
Disciplin.
Både rätt och fel.
Karolina.
För mycket kan det aldrig bli.
Inställning.
Det man slår i.
En fråga som är bra.
De som är många.
En konstig en.
Ljusare tider.
Ja kära människor, nu var det dags att skriva lite igen.
Som sagt går vi mot ljusare tider, har ni märkt det lika väl som jag? Solen går upp och stannar där och är inte så fasligt benägen att gå ner igen, vi kan börja se saker igen. Andra saker än snö. Gröna och bruna saker.
Lukter kommer fram. Jag har gått ut och tagit djupa andetag de senaste dagarna, djupa näsandetag och känt doft av gräs och jord. Jag vill tacka för det, för det är en fantastisk sak. Jag kan tacka min näsa så länge, för att den fungerar så bra som den gör. (Häromdagen trodde jag för övrigt att jag hade glömt hur man rynkar den, lyckades bara spänna min näsa så att näsvingarna vibrerade, längre kom jag inte. Men sen kom jag ihåg det igen.)
Passande nog och även en aning symboliskt ändras layouten lite här bland oss färgglada. Låt oss bada i mjölkvita nyanser och på så sätt uppfriska varandra medan vi stolt stegar mot FRIHETEN!
Ni vet att jag tycker om er, oavsett hur lite det kan verka så ibland.
Puss och kram
Det som är jobbigt när det tar slut.
Abstrakt.
Som på kommando, fast ändå inte.
Bara ett försök.
Fläckar av skönhet.
Idiom.
