ATT VARA FÄRGGLAD.

Hej, här är en länk och lite text:



Till glögg och pepparkakor

Det är en julspellista från mig. Den är bra. Ni vet alla de där låtarna man har tröttnat på? De är med. Fast i andra versioner, bättre versioner.




OBS! Börja gärna lyssna vid den här punkten, för nedan kommer jag vet inte hur mycket text som beskrivning av listan så du kommer att glömma klicka på länken om du inte gör det nu. Och det vill vi ju inte.

OBS IGEN!! Du måste ha spotify, förresten.




En mix av indiepop/-rock, storband, jazz, folk, speldosor och lite surf...ja sån där musik från 60-talet som man ska surfa till, med den där "Bjoooing"-gitarren ni vet. Men inte så mycket sån.

Sen finns det kanske en eller flera såna där man hör i romcoms från 90-talet, med Meg Ryan. Julklassiker, du vet. Hm.

En artist som bidrar med ett tungt lass till myset är Sufjan Stevens, han är med. Det är ett urval från hans julalbum, som är bra.

Och jag VILLE INTE egentligen, men jag hittade några såna där keltiska låtar, och jag var bara tvungen att ta en eller två för jag fick en sån där härlig BRAID-känsla av dem. Lite jul också kanske.

En låt där Johnny Cash rappar på hans egna mysiga sätt finns också.

Sen så valde jag avsiktligt en dålig låt också, med Paul McCartney. Anledningen? Ja, om det finns någon så måste det vara för att jag verkligen ser honom framför mig i huvudet , på ett roligt sätt, när han sjunger. Bland kulisser av dåliga flygiga 80-tals-specialeffekter du vet. Bland en massa människor där han är i vägen. Ja, som i videon här. Och det där om specialeffekterna skrev jag innan jag ens såg videon. Jag visste det, jag bara visste det. Sen finns det ju för övrigt alltid någon dålig låt på alla samlingsalbum. Jag vill inte bryta den traditionen.

Det finns låtar som inte är jullåtar egentligen, men som ger den där fler-russin-än-man-trodde-i-lusskatten-känslan i alla fall. 

Och sedan som nämnt finns de älskvärda klassikerna men i nyare paket och omslag.

Och slutligen så finns det såna där låtar som är som guldkorn, med banjo och klarinetter och tromboner så att man får den där känslan av att man köper julklappar till de man tycker bäst om i mellankrigstidens New York, fast självklart är man fattig som alla andra så man förnstershoppar mest. Tar av sig hatten och borstar av snön på den och går till nästa fönster, en skymt av klackspark i vartannat steg.



Sådär, nu har jag skrivit av mig. Det blir inte så mycket sådant på den här bloggen annars. 



I alla fall, njut fram till jul och därefter om ni vill,